Kognitiv psykoterapi / kognitivt förhållningsätt

På kliniken vårdas huvudsakligen patienter, som är dömda av domstol till rättspsykiatrisk vård och som man bedömer behöver vårdas på en hög säkerhets- och omvårdnadsnivå.

Kognitiv psykoterapi började utvecklas under 1950-talet. Man upptäckte att deprimerade människor hade en mängd negativa tankar om sig själva, om omvärlden och om framtiden. Genom att hjälpa patienten att ifrågasätta dessa tankar och hitta alternativ, kunde depressionen botas. Metoden har sedan utvecklats, och används idag för att behandla de flesta psykiatriska problem – även vid psykossyndrom och schizofreni.

Inom kognitiv psykoterapi (kognitivt förhållningssätt) utgår man från sambandet mellan tankar, känslor och beteenden, och försöker på olika sätt hjälpa patienten att utforska tankeförvrängningar – oftast av negativ karaktär – och dess konsekvenser, samt också att hitta alternativ – t ex att kunna acceptera, att det är tillåtet att misslyckas ibland. Utforskandet sker såväl i samtal mellan behandlare (kontaktperson) och patient, som genom att patienten får olika hemuppgifter för att utforska eller ompröva sina antaganden.

Arbetssättet kännetecknas av en humanvetenskaplig människobild, vilket bl.a. innebär att patientens agerande – även om det är destruktivt – förstås som det patienten just då uppfattar som ändamålsenligt för att hantera sitt lidande och sitt förhållningssätt till omvärlden. Vårdaren måste därför kunna visa patienten både respekt och förståelse för vem han/hon är som person och hur personen agerar, och samtidigt konfrontera och visa på andra – mer konstruktiva – sätt att hantera lidandet. Det kognitiva förhållningssättet utgår från just denna syn på patienten, som en unik person som gör sitt bästa. En trygg relation mellan vårdaren och patienten skapar förutsättningar för patienten, att kunna utforska både sina problem och sina resurser.

Arbetssättet kännetecknas – förutom av samarbete i trygg allians – även av målinriktning, struktur och pedagogik med många beteendeterapeutiska inslag. Inom ramen för ett kognitivt förhållningssätt uppmuntras patienten i enskilda samtal, i grupper och i vardagssituationer att reflektera över hur tolkningar av situationer påverkar hur man mår och agerar. Att lära sig vardagslivets grunder – såsom hygien, att hantera egna pengar eller att kunna fungera i samhället utan att ta till hot, våld och missbruk – tillhör de pedagogiska uppgifter, som står högt i fokus.

Vi arbetar mycket med att – inom ramen för ett kognitivt förhållningssätt – utveckla arbetsgrupperna genom kontinuerlig utbildning och handledning för att härigenom höja upplevelsen av kompetens och arbetsglädje.