Debattartikel

Under de senaste veckorna har vården på RPK ifrågasatts i den lokala pres­sen. Det är främst vården av kvinnliga patienter med självskadeproblematik som varit i fokus. Undertecknade personer anställda på RPK vill genom denna debattartikel ge vår, och – förhoppningsvis – en mer nyanserad bild av den vård och behandling som bedrivs på kliniken. Vid RPK vårdas kvinnliga patienter med självskadeproblematik från hela landet. Dessa patienter har ansetts vara för svåra att vårda i sina hemlandsting och har därför remitterats till vår klinik. Patienterna har uteslutande en mångårig psykiatrisk vårdhistorik bakom sig, där en mängd olika behandlingsformer provats utan resultat. De patienter som kommer till RPK kan därför sägas vara de allra mest svårvårdade i Sverige i denna kategori, där det viktigaste för oss är att rädda liv.

Om man läst de artiklar som publicerats i ST och sett de inslag i Mittnytt som varit de senaste veckorna, kan man få en bild av att denna patientgrupp stän­digt utsätts för tvångsåtgärder i form av avskiljning och låsbara läderhandskar. Detta stämmer inte. Dessa metoder används förvisso men är förstås inte något förstahandsalternativ. Vi försöker i första hand att i samtal och i allians med patienten hitta alternativa strategier i syfte att bryta invanda självdestruktiva mönster. Om detta inte lyckas, och patienten upprepat allvarligt skadar sig, kan den låsbara läderhandsken eller avskiljning vara ett alternativ. Man ska då ha klart för sig, att idérikedomen när det gäller att skada sig själv är stor i den­na patientgrupp. Nämnas kan; skära sig i armar och ben, föra in vassa föremål i kroppsöppningar, hälla kokande vatten över kroppen, frekventa häng­nings­försök och sväljning av metallföremål. Naturligtvis kan man inte stå och se på när patienterna utsätter sig själva för detta och syftet med tvångsåtgärderna är förstås att skydda patienterna från att göra sig själva illa och att bryta negativa mönster.

Stor vikt läggs också vid att berömma och därmed förstärka positiva beteen­den hos patienten, som på så sätt växer samtidigt som de negativa själv­dest­ruktiva dragen tonas ned. Kliniken erbjuder dessutom psykologsamtal, psyko­logutredningar, läkarsamtal, studier på komvux, sysselsättning i klinikens pedagogiska verkstad, musikterapi, bildterapi, insatser från arbetsterapeut, sjukgymnastik och taktil massage. Allt detta sammantaget har bidragit till att vi från vår klinik kunnat skriva ut en mängd patienter med denna svåra problema­tik i dramatiskt förbättrat skick, vilket vi är både stolta och glada över.

Peter Byström (enhetschef RPK, psykiatrisjuksköterska)
Kristine Lokrantz (enhetschef RPK, psykiatrisjuksköterska)
Per-Erik Olsson (överläkare, psykiatriker RPK)
Marika Vikström (enhetschef RPK, psykiatrisjuksköterska)